admin
Achille Lauro hade sinne för affärer. Han hade på egen hand skapat ett båtbryggeri som var ett av italiens största och ägde själv 30 skepp. Under andra världskriget utnyttjade han flitigt alla möjligheter som gavs genom fascismen.
Achille Lauro var ofantligt rik.
Men Achille Lauro var också en otålig man.
Redan 1936 hade han tagit över Napoli. På kort tid gav han klubben nya lokaler, köpte nya spelare och sparkade en manager efter tre veckor. 1940, utan några vunna titlar, lämnade han klubben.
Tolv år senare var han tillbaka.
Den här gången inte bara rikare, utan även som Neapels populäraste politiker.
Lauro skulle snabbt visa vad han gick för hos alla väljare.
Han skulle direkt sätta sin prägel på fotbollsklubben Napoli.
Han skulle krossa transferrekordet som gällt sedan 1932.
Och spelaren han skulle göra det med var svensk.
Hans Jepsson var internationellt beprövad redan innan han kommit till Serie A och Atalanta 1951. Förutom skytteligatitlar med Djurgården hemma i Sverige hade han som andre svensk efter Dan Ekner i Portsmouth 1949 spelat i engelska högsta ligan.
Och till skillnad från Ekner satte Jeppson ett ordentligt avtryck. Hans nio mål på elva matcher räddade Charlton Athletic i högsta divisionen.
Eftersom han gjorde det vid en tidpunkt då precis alla italienska klubbar letade efter en ny Gunnar Nordahl var det givet att han skulle få ett rikt kontrakt i Italien.
Atalanta var de lyckliga vinnarna. Vinnare inte bara för att Jeppsons 22 mål på 27 matcher räddade kvar klubben i en stenhård bottenstrid. Utan vinnare för att de skulle göra stor ekonomisk vinst.
Lauros bud på 52 000 £ var 30 000 £ mer än Bernabé Ferreyras övergång till River Plate 1932. Justerat pund gör dock att skillnaden inte var så överlägsen. Men det spelade ingen roll. Jeppson var världens dyraste spelare. En titel han skulle få bära i två år innan Milan köpte Penarols Juan Schiaffino för 72 000 £. En hyllningsmarsch hölls för Jeppson i Neapel. Lauro hade nu inte bara levererat som politiker.
Men det skulle aldrig bli något Serie A-guld. Jeppson var på inget sätt ett misslyckande i Napoli. Under hans två första säsonger skulle han göra 34 mål (av totalt 52) och nå en fjärde- och femteplats i serien. 1956 slutade klubben dock på fjortonde plats. Jeppson skeppades vidare till Torino.
Han la av ett år senare.
Lauro skulle inte heller hålla många år till. Efter att han fått sin politiska makt utmanad sladdar Napoli i tabellen. Lauro lämnar över makten till sin son. 1963 åker Napoli ur till Serie B för andra gången på två år.
Samma år förändras transfersystemet radikalt i England.
Mer om det i nästa artikel.
