admin
Den 12 maj 1997 möttes Degerfors och AIK på Stora Valla. Det var inte bara brukets lag mot storlaget från huvudstaden utan även två stora kontraster som ställdes mot varandra. Inne på femte allsvenska säsongen sedan återkomsten skulle det här bli året då Degerfors åkte ur. Och året då AIK, trots en i slutändan medioker allsvensk säsong, skulle bygga på den hybris som skulle leda till ett par overkliga år framöver.
4 393 personer fick se en målrik match på en usel plan som i efterhand är intressant på flera olika sätt. Till att börja med kan vi bara ta tv-klippet. Grafiken från fotbollskväll, den gamla kanal 1-loggan och old school fotbollsmålen gör att det känns som att det är en helt annan tid trots att det ligger i närtid. På plan var AIK haussade efter en kvartsfinal mot Barcelona och i matchen skulle en av få ljusglimtar under året, Nebojsa Novakovic, göra sina första allsvenska mål. Sierra Leone-spelaren Gbassay Bangura var över ett årtionde före Mohammed och Teteh Bangura men stod här för ett mål från den högre skolan när han gjorde 2-1 för Degerfors. Året efter skulle han värvas till Elfsborg där han på grund av skador bara skulle göra sju allsvenska matcher och ett mål. Han drabbades senare av den svåra sjukdomen ALS och avled 2009, blott 35 år gammal.
Men mest intressant i efterhand är de två olika vägar som klubbarna tog efter säsongen. Och hur en av klubbarna gynnades av den andras nedgång. Degerfors hade under flera säsonger varit synonymt med interna konflikter, slarvigt styrelsearbete och konstiga värvningar men överlevt genom några exceptionella talanger. ´97 blev det för mycket när tränarduon Bo Nilsson och Roger Palmgren fungerade uselt och de tilltänkta nya superjuggarna Dusan Milutinovic och Miodrag Radulovic skulle visa sig vara klassiska videojuggar som värvats med delvis falska meriter. Trots att både Olof Mellberg och Dusko Radinovic (Europacupmästare med Röda stjärnan 1991) fanns i backlinjen så läckte klubben friskt in mål. Något som visas alltför väl i matchen mot AIK som förlorades med 4-2. Den här säsongen fanns ingen magisk räddningsplanka eller energi till hösten, trots att profilerna Milenko Vukcevic och skyttekungen Ulf Ottosson anslöt under hösten. Degerfors åkte ur.
Men den enes död skulle bli den andres bröd. Anmärkningsvärt nog skulle inte mindre än fyra av startspelarna från mötet med AIK värvas just dit. Inom loppet av ett år hade Olof Mellberg (som efter våren såldes med en rejäl vinst till spanska Racing Santander), Marino Rahmberg och Hans Bergh alla blivit svenska mästare med AIK. 1999 skulle en av målskyttarna från matchen, Andreas Johansson, värvas tillsammans med två andra stora Degerforsprofiler i form av Daniel Tjernström (Örebro SK) samt spektakulära värvningen av Andreas Andersson (Newcastle United).
AIK skulle vinna SM-guld, spela ett magiskt gruppspel i Champions League och utmana om SM-guldet innan en ekonomisk slägga höll på att däcka klubben några år senare. Grunden lades delvis ´97. Två månader innan mötet med Degerfors hade AIK som sagt mött Barcelona i Cupvinnarcupens kvartsfinal. Det blev förlust sammanlagt med 2-4 men AIK hade haft ledningen både på Nou Camp och fått med sig 1-1 på ett fullsatt Råsunda. Klubben hade fått blodad tand på framgångar och publiken letade sig tillbaka till svensk fotbolls publiklag nummer ett rent historiskt.
Med det kom även kraven. Till hösten skulle ramsan ”Avgå Hamrén” eka på Norra. Något den gör än idag när tillfälle ges. Att Erik Hamrén var helt skyldig var kanske inte helt rättvist. Under året skulle ”managern” Stefan Söderberg, känd för både briljanta och galna ideér, exempelvis värva Piracaia utan att ens tillfråga Hamrén. Brassen, som kom från finska FC Jazz, är idag en legendarisk antihjälte i AIK och var inte i närheten av att ersätta de spelare som lämnat. Magnus Hedman gick till Coventry City och lämnade ett vakuum bakom sig på målvaktssidan. Gary Sundgren gick till Real Zaragoza och Dick Lidman fick till slut ge efter för sina skadebesvär och hänga upp skorna blott 30 år gammal. Dessutom missade Ola Andersson och Johan Mjällby stora delar av säsongen på grund av skada och Pascal Simpson spelade med konstanta besvär. Med en centrallinje av landslagsklass borta och utan vettiga ersättare fick Hamrén så klart problem.
Likväl fick han enorm kritik under hösten. Ironiskt nog, med tanke på hur han gestaltats som kontrast mot Lars Lagerbäck idag, så var det för att han var alldeles för feg i det offensiva spelet. Ett lojt och oorganiserat AIK gick från att ha haft häng på medaljstriden till en obskyr åttonde plats med bara en seger på de sista nio omgångarna. Erik Hamrén fick sparken. Men han lämnade efter sig en grund. Blott ett år senare vann AIK SM-guld under Stuart Baxter.
För Degerfors del väntade en hiss fortsatt nedåt. Förutom spelarna ovan lämnade även Dusko Radinovic (IK Brage). 1999 blev laget nedflyttat till division II.
12.5.97 Degerfors-AIK 2-4 (2-1)
0-1Nebojsa Novakovic (4), 1-1 Andreas Johansson (25), 2-1 Gbassay Bangura (38), 2-2 Pascal Simpson (51), 2-3 Nebojsa Novakovic (64), 2-4 Patrik Fredholm (86).
Publik: 4 393
